Oro och ovetande

Nu går jag med en tung oro i mig igen.
Orolig för hur det kommer bli framöver.
Jag gillar inte att vara ovetande.
Kommer det bli som det varit nu senast? Alldeles perfekt och fantastiskt!
Eller som för ett tag sen? Kaos och jobbigt? 
Det är svårt att glädjas till Max då jag vet att det kanske inte blir som jag vill. 
Men jag glädjs varje stund som jag är med min familj. 
Har svårt att förstå hur en nära vän kan ha velat förstöra för oss på det här sättet?! 
Han har verkligen förstört allt! 
Jag hoppas och önskar att karma en dag biter han i röven! 

Men just nu så får jag leva med nuet och försöka glömma det jobbiga som 
Snart knackar på dörren. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback